Go to Top
  • Du har inga produkter i varukorgen.
femdomcc

När jag träffade Zig Ziglar – Att bjuda till kan innebära stor skillnad

1996 träffade jag Zig Ziglar. Han lever inte längre men var på sin tid en av USA,  mest kända och framgångsrika motivationstalare. Jag hade läst flera av hans böcker  och han blev en av mina mentorer. När jag tillsammans med några andra fick möjlighet att besöka honom i hans hem i Dallas dagen före ett seminarium som jag skulle delta i berättade han följande historia om damerna som vantrivdes med sina jobb:

Det var två damer som skötte allt i en personalmatsal vid en verkstadsindustri. De kom dit tidigt på morgonen för att förbereda och tillaga de två rätter som skulle serveras den dagen. När klockan var 11:00 kom de första som skulle ha mat. Det var inga glada miner hos någon. Damerna lade, eller bättre uttryckt slafsade, upp det som önskades. Ibland kunde de se på männens ansikten att de undrade vad det var som serverades. Det var sällsynt att någon sa tack.

En dag sa den ena damen till den andra: ”Nej, nu får det vara nog. Jag är så trött på att jobba här. Laga mat till en massa otacksamma människor, dag efter dag, och aldrig få någon uppskattning.” Den andra damen höll med och snart hade de snackat sig samman. ”Vi säger upp oss samtidigt om 14 dagar.” De kom också överens om att se till att de skulle bli saknade, så samma kväll tog de ned gardinerna i matsalen. De skulle tvättas så att de blev fina och fräscha. Nästa dag var de där extra tidigt och hängde upp de nytvättade gardinerna. De hade köpt dukar i glada färger som de lade på borden. På varje bord stod det också en enkel vas med en fin blomma. De för- beredde maten med omsorg och kryddade lite extra så att de själva gillade det de serverade.

När klockan blev 11:00 stod de bägge i matsalen och tittade varje arbetare i ögonen och sa med ett leende: ”Vad får det lov att vara? I dag kan du välja på …” När de lagt upp maten snyggt och elegant log de igen och sa: ”Hoppas att det ska smaka!” Männen såg undrande på de bägge damerna men sa ingenting.

När arbetarna tagit sina brickor och letat upp ett bord såg de hur snyggt och prydligt det hade blivit i personalmatsalen. Nästa dag var det likadant. De möttes av de två glada och stolta damerna som med hela sitt kroppsspråk visade att de ville väl. När veckan var över sa den ena till den andra: ”Det där gick ju riktigt bra!” Arbetarna tackade för maten och några gånger sa de till och med att maten smakade fantastiskt. ”Nu kommer de att förstå vad de går miste om när vi säger upp oss.”

Veckan därpå bjöd de till än mer och fick massor med komplimanger för att allt var så bra och de var så fantastiska. När den veckan led mot sitt slut sa den ena damen till den andra: ”Jaha, då var det dags. I dag ska vi säga upp oss.” ”Säga upp oss?” sa den andra. ”Aldrig i livet att jag säger upp mig från ett sådant här fantastiskt jobb!”

Genom att i alla lägen göra sitt bästa med glädje och välvilja skapar ofta underverk och kom ihåg

”En öppen hand ger alltid mer än en knuten näve”

Stefan Sebö

Press2010_1